Medelhavsmuseet lyfter palestinska minnen
I flera år har författaren Bernt Hermele samlat in berättelser om "Nakba" – hur 750 000 palestinier drevs på flykt 1948 när Israel bildades. Nu lyfts minnena fram på Medelhavsmuseet i Stockholm.
"Nakba – palestinska berättelser från 1948" visas på Medelhavsmuseet i Stockholm från 16 maj, i samarbete med Riksteatern.
Utställningen är baserad på boken "Nakba – katastrof inför våra ögon" av journalisten och författaren Bernt Hermele, med bilder av bland andra Cato Lein. Hermele har sedan 2019 djupintervjuat 75 palestinska flyktingar som lever på Västbanken, Jordanien, Libanon, Sverige och Israel. 11 av dem ingår i denna utställning.
Skådespelarna som har spelat in flyktingarnas minnen är bland andra Lo Kauppi, Özz Nûjen, Shebly Niavarani och Ann Petrén. Berättelserna finns tillgängliga på svenska och arabiska.
En ring, en gammal nyckel och en burk med jord – det är allt som finns kvar av hemlandet för vissa som genomlevde al-Nakba, "katastrofen", då hundratusentals palestinier fördrevs från sina hemtrakter för att aldrig mer få komma tillbaka. Nu kan man höra elva berättelser från flykten inlästa av skådespelare, på Medelhavsmuseet i Stockholm.
Författaren Bernt Hermele började 2019 att samla in vittnesmål om Nakba.
— Det bor många palestinier i Europa och Sverige så det här är en del av vårt svenska kulturarv, på samma sätt som när jag jobbade med överlevarna efter Förintelsen. För mig är det samma sak.
"Fred och försoning"
Bernt Hermele, själv av judisk börd, har bland annat intervjuat Förintelseoffer i podden "Överlevarna", skrivit "Judejävel – om svensk sionism och israelisk ockupation", och en bok om Nakba. Han började sätta sig in mer i konflikten för 22 år sedan – när hans mamma under ett besök i Israel dödades i ett självmordsdåd av en Hamas-anhängare.
Han gjorde en dokumentär om händelsen som präglades av förståelse, inte hat.
— Det var ett första steg på det jobb som har blommat ut i "Överlevarna", och i det här arbetet. Det är en långsam cirkelrörelse, säger Bernt Hermele.
För tio år sedan skrev han debattartikeln "Inte i mitt namn" i Aftonbladet, där han protesterade mot att 500 palestinska barn dödats i Gaza under den andra intifadan. Det ledde till en förtalskampanj mot honom och i dag är han inte längre ute efter att övertyga någon. Han kallar utställningen "lågmäld", och ser den som ett arbete för fred och försoning.
— Det kanske låter storvulet och naivt men när ska man prata om demokrati och yttrandefrihet om inte när det är som besvärligast?
Vill ge kontext
Bernt Hermele hoppas kunna bidra med kontext i det uppskruvade tonläget. Hans egen inlärningskurva har varit brant. När han bad den första kvinnan han intervjuade att berätta om Nakba undrade hon "Vilken Nakba"?
— Hon svarade: menar du 1947, 48, 49 eller den 56 eller 67? Då förstod jag hur okunnig jag var. Det finns uttrycket "den pågående nakban" – det är ingen avslutad händelse. Andra världskriget har en början och ett slut, men så är det inte här vilket aktualiseras just nu.
Vanan att prata om svåra upplevelser har hjälpt Bernt Hermele.
— Det är en röd tråd för mig, människors trauman är så lika, oavsett om de kommer från Srebrenica, Förintelsen eller Nakba.
